Vincennes

Det fanns en tid i våra liv
när vi gick vilse på väg
till kolstybben på Vincennes.
Det enkla var det storslagna
och våra krav på livet var
inte större än att hitta tillbaka
till hotell Clouzel.

Som stövarens behov att hitta
vittring för att finna mening
kan minnet också drabba en
inför en resa:

Romantisk weekend i Paris?
Snarare en ny runda till förhandlingsbordet.

Själens visum.
Vem har befogenhet att skriva ut och förlänga
vår vistelse på Vincennes?
Jag kommer att tänka på Betty Blue och filmmusikens betydelse
för människor som inte har förmåga att glömma.

Jag kände ingen resfeber.
Det handlade om att acceptera
en samförståndslösning.

Vi pratade om de lyckliga människorna.
De som fortfarande glömmer vad de gjorde
när drottningen barfota fram segrade.
Vi andra längtade ingenstans
för nu var vi framme.

Så nu är jag på väg igen
och jag viftar på svansen lika ivrigt
som stövaren som just synat den vita haren.

Själens visum?
Själens visdom?

Jag kommer alltid att lyssna på ledmotivet.
Det finns många vägar till Vincennes.