tisdag 29 april 2014

Gadamers lilla bok


Vad göra?

Gadamers lilla bok
påvisar vissa drag
som jag inte kan motstå.
Konstens mening:

Den långsamma blicken ut.
Den långsamma blicken in.

Nu sitter jag framför en aprilkväll, framför mig uppenbarar sig alla aprilkvällar,
som egentligen inte hade någon avsikt alls, men plötsligt fick det.

Det absurda, min mening!
Det absurda, en mening!

Vad göra?

Jag ser inte mina grubblerier som ett nederlag även om min gamla faster
hade svårt att förlika sig med att jag tog med Gunnar Björling poesi till skogs.

Vid all erfarenhet av konst handlar det om att vi lär oss ett speciellt sätt
att dröja kvar hos konstverket. Detta kvardröjande blir aldrig långtråkigt.
Ju mer vi inlåter oss på verket, desto mer talar det till oss; desto mer
mångskiftande och desto rikare visar det sig vara. Tidserfarenhetens väsen
i samband med konst är att vi lär oss att dröja kvar. Detta är måhända den
oss tilldelade ändliga motsvarigheten till det man kallar evighet.

Hans-Georg Gadamer lilla bok heter Konst som Spel, Symbol och Fest.
Utgiven på Dualis förlag med Pehr Sällström som översättare

fredag 18 april 2014

En Passion!


Andrum         Sociala kontakter

Ur detta ursprung
blandar jag samman det konkreta
och det abstrakta:
Ett diffust och osäkert livselixir.

Jag är en kvardröjare och
rastlöst sökande ett
oupptäckt sammanhang.

Jag möter människor på vägen.
Jag lyssnar och ställer frågor.
Som en kluven Pilatus.

Mina påsktraditioner genom åren
uppmärksammar våra leenden
och såren!

Bach har den förmågan.
Jag skriver i presens
för känslans syfte bär framåt.

Passionens nödvändighet:
Lidandet sträcker ut en hand, ett ansikte.
Tenoren och cellon:

Geduld! Geduld!
Och jag vågar brista ut i ett erkännande:
Den här människan känner jag!

lördag 12 april 2014

Sjostakovitj sista kvartett


Jag hade egentligen tänkt skriva om filosofen H-G Gadamer och vispoeten Barbro Hörberg,
men jag ändrade mig i sista stund, men det betyder inte mer än ett ytterligare skrinläggande
i mitt liv. Ett vackert ord: Skrinlägga; som nylagd is på hösten då vi testade modet hur långt
ut på Kvarnbäcken vi vågade åka med våra skridskor.

Nu är det vår i luften och isen är på väg att återgå till sitt ursprung och världens makthavare
drömmer liknande tankar. Nu på morgonen och förmiddagen har jag lyssnat på Sjostakovitj
stråkkvartetter, nummer 14 och 15. Dessa kvartetter skrevs 1973-74 och han avled 1975.
Den sista kvartetten består av sex satser och samtliga satser är adagios.
Smärtsamt sorgen och vacker musik i samma andetag. Som om han skrev sitt testamente och
dedikerade innehållet till de makthavare som plågade han och folket under 1900-talet och att
vi åhörare idag ska påminna oss om mänsklighetens sköra ansikte.

Författaren Jon-Roar Bjorkvold skriver i sin bok "Den musiska människan":
För den musiska människan är aldrig ett plus ett exakt två. Det finns alltid en ovisshet, det musiska kommatecknet. Det är ovissheten och genombrottskraften i detta musiska kommatecken som spränger de invanda tankarnas hämmande fyrkantighet.
Det är det musiska kommatecknet som får musiken att gunga i sinnet och som tillför diktning och teater en så okontrollerbar styrka att den till och med kan få mäktiga samhällen att skälva. De visste de alla, både Gogol, Sjostakovitj, Meyerhold och Jevtusjenko. Det handlar om konstnärens ostyriga logik, om den tillsynes snubblande clownen i manegen. Det handlar också om barnsligheten som en kraft i den vuxna skapande människan.
 Och jag hyllade själv en gång Sjostakovitj med dessa rader:
     
Med Sjostakovitj medföljer mänsklighetens beundran
för det som måste uttryckas.
Med Sjostakovitj blir vi 
litet modigare
 

lördag 5 april 2014

Att samla i ladorna!


Vad vore vi utan....?
Bara ett stelt motstånd mot allt!

Den stora musiken rör sig Känner krampen i bröstkorgen; gråten kommer  Detta är lättnaden, dess rot  Ännu en människa har rört vid musiken Rört vid själva skapelsen
G Sonnevi Bok utan namn

Jag samlar visserligen i ladorna och även om livet i sig är en färgstark förruttnelseprocess vill jag
inte att tillstånden ska ruttna i ett hörn. Bauhaus väcker mig till ett nytt leende.
Musiken är ett uppvaknande.
Sublimering och skydd mot närhet och äkta känslor?
Snarare en utveckling av det outforskade psykets struktur.

Rätten till befrielse
Rätten till insikt

Denna bekräftelsekarta
Många vita fläckar på Jorden