Går det att komma ifatt livet baklänges?
Dagböckerna stoltserar med sina infall
och hot om uppgörelser.
Som en passiv och förlamad åskådare
som inte förmår gå emellan
följer jag utvecklingen.
Minnet är en opålitlig vän.
Ett minne blott,
men avslöjad blir jag hela tiden.
"It´s too late to stop now"
Handen.
Pennan.
Det vita.
Det drar ihop sig.
Pennan blir en dyrk:
Öppnar upp det oåterkalleliga:
För att helas?
För att härda ut?
För mycket av allt.
För litet av allt.
Svarte Petter har inte ändrat sin uppfattning:
"Jag behövs- så enkel är min förutsättning."
Jag applåderar dig Pan, lycka till i Paris.
SvaraRaderaUcko Pecka