Rummets karaktärer

Både pärlans och gråstenens berättigande.
Vi eller åtminstone jag behöver bli mer hänsynsfull
mot det som smeker utan motstånd
mot det som river och gör motstånd.

Sorgen har ingen köldgräns.

Allt är ett sökandes kraft.
Jag försöker undvika:
De religiösa massmorden.
De politiska massmorden.
De enskilda massmorden.

Om det fanns ett utrymme
skulle jag till var och en utbrista:
Försök undvika!
Försök undvika!

På fönsterbrädet vilar den döda domherren.
Vår röda iakttagelse på nära håll
förmedlar ändå någon form
av liv.
Något som både domherren och människan behöver.

Årstiden och mänskligheten utgår mycket från detta just nu:
Det upplysta och det utslocknade.

Jag behöver luft
som en stråkkvartett.
Luft mellan stråkar
och revben.

Du behöver säkert samma sak
fast någonting annorlunda.

En ny tid
är varje dag
och vi komponerar om
och om den.

Som om inget elände i världen existerade.
Livet fortsatte,
men ingen i livet, i döden
skall vara en fotnot.

De sörjande finns överallt.