lördag 22 december 2012

Poetens känsla för snö, eld och en osäker historik



Julafton 1991

Någonstans
inom mig
längtar jag
att bränna av den här kylan.

som om jag är på väg
långt ifrån allt.

Någonstans
i elden
kan jag höra det skrik
som sysselsätter mig
att fylla på.


Julafton 1995

En skymningsmässa
och eld talar om ljuset.

Ren och räv
och litet kornsnö.

Som Sagan om Fatumeh.

Tänk att björken
och lågornas dans

på hennes vita hinna
blir tröst.


2012-12-22

Köldens himmel vecklar ut sig
inne i mig, diffus värme,
dock en värme med samma sken,
som en känsla av stillhet och uppbrott
samtidigt och det jag tror jag minns:

Jag,
ett vinterhjärta
eller en vacker och vemodig
fransk film på Grand
en söndagskväll
då några satt kvar
någon satte sig på ett plan
ett hjärtas slag
med all kännedom
om att det ibland
inte sker så stora
förändringar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar