Min faster varnade mig i ett tidigt skede för att läsa dikter och förfasades nästan
då jag en vinterdag plockade upp en pocketbok med Gunnar Björlings dikter.
Det kan gå åt nerverna om du läser så konstiga dikter, upplyste hon mig.
Jag brukar tänka på den där händelsen ibland för nu tjugo år senare
har jag välfyllda hyllor med poesi i mitt hem och inte nog med det.
Jag har själv gett ut en diktsamling!!!
Men, hur är det egentligen med poeter?
Inte så att mina nerver brutit samman, men hon hade en poäng.
Skapande människor tenderar att dra sig undan med sina tankar och idéer och nöjer sig inte med
det kollektiva utbudet som många människor lättvindigt accepterar. Jag kan avundas dem deras
godmodighet och klacksparksmentalitet.
Kära faster! Du fick kanske rätt, men nu finns det inga genvägar tillbaka. Det här är min näring.
Jag behöver skriva för att känna mig närvarande och låta eventuella tvivel förvandlas till ett leende.
Jag är en grubblare,
alltså en fördubblare, säger någon.
Det kan röra om alldeles ogenerat,
som en dröm om ett osympatiskt
motorcykelgäng, som hjälpte mig
tillbaka mellan alla krigen.
Hemma hos mig sas det att man kunde bli "sönderläst". En släkting hade blivit det , han läste mycket böcker och sen blev han tokig. Så din faster hade nog rätt, risken finns.
SvaraRaderaBra med ordet fördubblare! Jag tänker på oro, först oroar man sig i förväg för en händelse och sedan händer den. Det är att leva livet två gånger.
Jag håller med dig Sven. Det gäller att vara på sin vakt för alla faror.
RaderaPoeten kan också liknas vid en förvirrad stövare som
i desperation börjar skälla i bakspår i hopp om att haren springer framför honom.
Björn