Äppelträdets minne bromsar in

Jag tänker inte på framgångar.
Jag tänker på varsamma spänningar
och nu när äppelträdets nya ägare
hugger ned det sjuka trädet, vem
är jag att anklaga som inte längre är
på plats att skydda annat än som dikt
blir du kvar som mening.

äppelträdet rusar iväg med blomningen
inne i det vita: bräcklighet och
kontinuitet

det skulle kunna vara ett ynkligt äppelträd
och sågen
en ren desperation

det skulle kunna vara orsaken
till en handling
att äpplena inte smakar

det tragiska består
hos någon
hos alla

den absoluta smärtan
påminner oss
kommer närmare

på morgonen fortsätter vi
sträva efter
meningens kontinuitet

Inte så konstigt att livet
skiftar färg och att vi förblir
oberäkneliga.

Vi är ju en del av denna
besynnerliga väderlek.
Och se hur vi pendlar
från solklarheter till grumlig modd.

Och när man väl är med i väderleken
får man olikheten tåla.