sju haikudikter och en kort reflektion

Ett splittrarjag med

Stormfällda tankebanor

Mitt världsnaturarv



För jag lever i

Elementens poetik

Lövträden vilar



Eftertänksam jakt

Klättrar upp till utsikten

Får hjälp av mig själv



Mina ögon luft

Himlens akvarellvåta

Rinner igenom



En splittrad natur

Men det fläktar när vinden

Långsamt torkar regn



Omvälvande blad

Behandlar solens tanke

Det möjligas sken



Att skriva dagen

Vara hudnära bladen

Vind genom kroppen




Från en vinterdags öppnande till kvällstjänsten hemma i lägenheten.
Mina desperationer försvann nog på 90-talet?
Kan man säga att jag har blivit en reserverad själ?
Farligt passiv och tillbakadragen?
Egen
Egensinnig
Egendomlig
Egenkär
Egen
Jag blinkar och håller en ögonvrå öppen i alla fall.