Någonstans i närheten av Ängelholm.
Vistelseorten är okänd, men tilldragande.
Ovissheten är lika mörk och guldkantad
som koltrastens ledsagarsånger.
Vi konstaterar snabbt att skillnader fortfarande
är skillnader som gör skillnader, men på ett annat
plan än geografin, här har allt redan slagit ut och
rapsfälten gör mig till en yr Van Gogh tavla,
är vi ganska lika ändå.
En utsikt inne i utsikten.
Havsbandet kapar alla gränsmotsättningar
eller är det bara förgänglighetens ton
jag hör mellan silltrutens klagan
och havets dova suck?
Summeringens tid,
även om blicken lägger ut,
ute i det blå
som vi brukade säga
om någon vars fabler
hade blivit den absoluta sanningen,
omöjlig att omtolka.
Ordens andetag
frångår alla självklarheter
och fåglarna lockar fram
en kikare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar